En evighet sen sist jag skrev, just för att det inte blivit någon tid över.
Har haft fullt upp med skolan, träningar, familjen och problem hit och dit.
Men det har nog lönat sig lite att skippa datan ett tag nu, har troligtvis höjt mig i några
ämnen och fått  toppkritik från mina lärare. Träningarna går allt bättre och det är inte
försen nu som jag verkligen vet att fotbollen är den stor del av mig. Jag har insett så
mycket och lärt mig ta itu med saker och ting som står i vägen. Lärt mig lyssna till mig
själv och tänkt igenom noga utan att dra förhastade beslut. Allt det som jag nämnt nu,
det var iprincip det som gjorde min dag igår. Satt för första gången på länge och tänkte,
gud vad bra jag är. Ingen har någonsin sagt att livet är lätt, men det är inte heller någon
som sagt att det inte blir bättre än vad man gör det till och jag blev så himla säker på mig 
själv och allt runt omkring. När jag väl började se framåt och le. Så försvann hoppet samma
sekund. Då jag fick reda på att min farfar dött. 

Selvom du ikke var der for mig så jeg havde forståelse for dig efterssom du var syg. Det betyder ikke noget for mig, hvis du ikke har kaldt og sagde tillykke med min fødselsdag eller besøgte mig, da jeg var med far, fordi jeg vidste, du altid i nærheden af mig, og jeg vidste, at du sommetider nævnt mit navn og huske mig. Jeg ved også, at du har en god tid deroppe, du er min bedstefar om noget, og jeg elsker dig