Allt var så oplanerat, jag hann knappt tänka
innan känslorna tog över & på bara några få
dagar fångade du mitt hjärta med storm. Jag
minns allt från första början, allt i samma ordning,
allt står klart framför mig & vid dom tillfällena som
jag mår dåligt tänker jag ofta tillbaka på dom första
gångerna vi träffades. Det gör mig så himla glad, att jag
idag vet på riktigt att du är min och ingen annans. jag
visste att det var något stort som fattades i mitt liv. Någon
som jag kunde se upp till, någon som visade världen,
någon som bevisade med hela sitt kroppsspråk att den
älskade mig. Ibland kan jag bara få en sån därn baktanke,
även om jag nu vet att det inte är särskillt bra efterssom ja
har mycket förflutet som jag också idag kämpar med att skuffa
åt sidan. Men nu när snart hela 7 månader har gått mellan oss
så känns det ändå rätt okej, nästan så att det är skönt att tänka för sig själv.
I alla fall på hur allt växt till sig, hur allt var och hur jag var.
jag lät andra trycka ner mig, lät folk spotta mig rakt i ansiktet för att
sedan lägga ett krokbenför mig, att helt enkelt få mig att falla ner på
knä för dom. Men nej, du satte stopp på allt. Hjälpte mig igenom så
mycket, fick mig att orka och ta tag i mitt liv. Se möjligheter trots livet
alla motgångar. Jag vet att jag fortfarande är barn och har hela livet
framför mig, jag vet att så som det ser ut idag, kanske inte ser likadana ut
imorgon. Men jag slutar aldrig be för oss, för är det någon jag vill vara med resten
av mitt liv, så är det du. Omar, min pojkvänn, min allra bästa vän och min ork.
I mina ögon, kommer du alltid vara den bästa.
Jag älskar dig. din Linda Felcia Overgaard Christensen