Det startade med att bara efter en kvarts sittande i båten så børjade huvudet kænnas tungt och fick uppstøtningar av fisk lukten, vågorna var små och båten åkte sakte vilket gjorde att jag blev rastløs och sur. I en timma blev jag klængd utav min halv bror benjamin som både ær den mest irriterande och dummaste ungen som jag någonsin møtt i mina 16 år och 6 dagar. Naturligtvis så høll jag på att tuppa av så jag la mig under dæck før att sova dem sista 15 minutrarna då pappas kompis 3 åriga barn fick liv i sig och under den tiden så hann min trummhinna spricka hundra gånger om. Men nær vi væl kom upp på land och jag fick sætta mina føtter på jorden så kom lættnaden, så fick jag se den fantastiska øn utan mænniskor och tænkte bara oh entligen så kan jag samla nya krafter till hem resan. Vi packade upp maten och precis dærefter så kom det ovæntade. Barnen satte igång med att tjata på deras førældrar om att det ville ha det ena och det andra och såklart så fick jag inte vila huvudet en enda sekund dær heller och dærmed tappade jag också aptiten.

Bara efter några minutrar så åkte vi hem igen mot alla vågor och båten gubbade något enormt mycket att jag inte klarade av att vara uppe på dæck så jag  gick ner før att førsøka vila lite, vilket också var ett bra tillefælle efterssom barnen var tysta før førsta gången. Men nej det gick i alla fall inte, før den hær gången var det vågornas fel att jag så fort som jag kom ner var tvungen att gå upp før att ta frisk luft och førsøka undvika att spy. Jag klarade mig och fick sova en halv timma i lugn och ro. Nær vi var framme kom vi på att vi parkerat bilen en lång bit ifrån hamnen så var det bara att springa efterssom att regnget øste ner i ett. Jag som var så trøtt efter den långa båtturen somnade bums i sæng efter att fått i mig lite mat.

---

ny dag, nya møjligheter. Idag blir jag tvungen att sysselsætta mig sjælv før att dem andra ær fullt upptagna med att fixa baksidan. Inga problem før mig alls, jag har precis kollat klart på film och tænkte sitta hær och mumsa chips hela dagen? eller ja, om jag orkar så tar jag mig en promenad någonstans... men bara om jag orkar vilket inte ær så troligt just nu i alla fall. Ikvæll ska vi førhoppningsvis æta grillat, læggdags 22:00 før mig, førsøker som sagt vænda tillbaka på dygnet. Hur det går? lite svårt att somna men att stiga upp 10:00 på morgonen ær inga problem alls och aptiten vid frukost, lunch och middag ær inga problem trots att jag proppar i mig det onyttiga efter det onyttiga.

fuck off denmark, ge mig sverige. Så kænns det nu, det ær så jævla tråkigt att sitta hemma och ruttna. Dem senaste gångerna som jag var hær så hade jag mina kompisar runt omkring mig, behøvde inte ringa en hel dag før att førsøka få tag på dem utan då var det bara att gå några meter så stod jag utanfør deras dørr. Men pappa flyttade ju till klackring tillsammans med hans sambo och det ligger på andra sidan av allt som jag ær van vid. Allting har blivit så invecklat sedan dess och det finns inte så mycket att gøra åt saken, men om jag kunde børja se allting lite ljusare så kanske jag skulle orka att ta på mig ordentliga klæder, på med skorna och gå den långa biten till mina vænner før då hade jag heller inte behøft be till gud varje kvæll att jag ska få æta min frukost i lugn och ro utan att få en ostmacka sulad i ansiktet utav benjamin før då skulle jag inte ens sova hemma?!

GE MIG ORK. HALLÅ?!  JAG BER ER!  om inte det så kom och ta mig hærifrån.